Det där med känslor, det är inte alltid så enkelt, eller hur? Här är sättet att göra det roligare och enklare att lära sig om känslor!
Känslokorten är ett enkelt verktyg för att stärka sin självkänsla och trygghet.
Korten kan användas hemma, i förskolan, på fritids eller i skolan, till exempel i ämnet Livskunskap.
Innehåll: 36 färgstarka känslokort med tryck på fram- och baksida, en instruktion och en hållare i trä för alla korten. Korten är 11 x 11 cm, laminerade på båda sidor.
Text: My Olsberg.
Illustration: Mikaela Nordlund.
Form: Carolina Gårdheim.
My berättar om Känslokorten
Det kan vara jobbigt att prata om känslor. Och det kan vara obehagligt att känna vissa känslor. Och ibland är det svårt att veta vad det är man känner. Därför har jag skapat Känslokorten!
Det är härligt att vara glad och positiv, men det betyder inte att man måste vara det hela tiden. Ofta anses det vara fult eller dåligt att ha ”negativa” känslor, som arg eller avundsjuk. Men tänk vilken kraft det finns i ilskan! Och när du känner dig avundsjuk vet du ju vad du önskar dig! Allt beror på hur du väljer att se på känslorna.
Alla känslor behövs. De negativa ger oss kraft att ändra något som inte är bra och de positiva visar oss vad som är rätt och ger oss energi och glädje. Det är utvecklande och skönt att känna och uppleva hela känslospektrat!
Korten gör också barnen uppmärksamma på att positiva tankar föder ny glädje, vikten av att välja sina tankar, att inte lasta någon annan för fel humör och de uppmuntrar till att ta ett steg tillbaka och riktigt känna hur allt känns.
Det finns flera sätt att jobba med korten. Hur du än gör, uppmuntra till att prata om känslor i vardagen, fråga var i kroppen som känslan finns, tillåt dina barn att känna alla slags känslor och döm inte ut ”tråkiga” känslor.
Gör så här:
Dra ett kort, ett om dagen, ett i veckan eller ett när inspiration behövs! Läs kortet, titta på bilden och låt barnet ge egna förslag på när de senast kände sig glad/besviken/arg. Man behöver inte hålla med om allt som står på korten, det finns inga rätt eller fel, utan det är en vägledning om vad känslan kan innebära. Du kommer att märka vilka intressanta samtal man får vara med om och hur kloka och många gånger enkla svar ett barn har.
Använd gärna korten i grupp, till exempel vid samlingen i förskolan eller skolan eller i ämnet Livskunskap. Gör som ovan och försök få alla att tycka till om varje känslokort. Hjälp barnen att undvika svar som ”Vet inte” eller ”Allt möjligt”. Ibland är det svårt att sätta ord på sina känslor, låt det sjunka in en stund och vänta på svaret. Om ni väljer att dra ett kort i veckan, kan ni också låta barnen rita hur det såg ut när de senast kände sig ledsna/positiva/tålmodiga. Då kan det bli lättare att komma på hur man vill svara.
Ni kan också lägga ut alla korten utspridda på ett bord. Låt barnen, ett i taget, välja ett kort med motiveringen ”Så här känner jag mig idag”. Läraren kan då ge följdfrågor som ”Vad hände då?”, ”Varför kände du så?”, ”Vad tänkte du då?” och så vidare. Om det blir fnissigt och pinsamt (beroende på vilken ålder barnen är i), försök förklara hur mycket glädje och nytta barnen har av att lära känna alla känslorna. Det är skönt att få vara ledsen ibland, för då vet man ju hur det känns att vara glad. Finns det någon i gruppen som har lätt för att prata om känslor inför andra, börja gärna med honom eller henne. Då hänger ofta resten av gruppen på och vågar berätta de också.
Och framför allt, ha riktigt, riktigt roligt!
Kramar från My